Var sitter identiteten?

Susanne Wigorts Yngvesson skriver att religionen sitter i pojkars omskurna penis, i en artikel i SvD

Utöver det så påstår hon att debatten kring omskärelse är hets mot religion.

Det verkar alltså som hon snurrat till det rejält.

Det slutar dock inte där, hon hittar även på någon underlig parallell till håltagning i örnonen och barnfetma. Hur det är kopplat till sakfrågan framgår inte.

Det hela liknar en studie i argumentationsfel!

Vi tar och tittar lite på vad hon skriver och varför det är för fel.

”I artikeln i Svenska Dagbladet den 17 december används samma retorik och skribenterna vägrar blint att ens försöka förstå omskärelsen som en grundläggande identitetshandling för judar och muslimer.”

Så ett spädbarn identifierar sig alltså med en religion efter omskärelsen? Nej, ett spädbarn kan inte identifiera sig med mycket alls. Identiteten och jaget är något som utvecklas. Rimligtvis borde detta beslut tas av individen själv i mogen ålder – när  denne har en identitet och tillräckligt med kunskap för att ta ett sådant beslut.

Sedan kan man stilla undra om två världsreligioners vara vilar på att en hudflik stympas på ett spädbarn. Men det påstår Susanne lite längre fram i artikeln. Snurrigt va? 

”Konsekvensen av deras argument blir att judendom och islam inte längre ska få finnas. Eftersom omskärelsen är en identitetshandling så innebär ett förbud mot omskärelse ett förbud mot religionen.”

Nej, det blir inte konsekvensen av deras argument. De påstås aldrig att omskärelse skall förbjudas helt.

Lite längre fram så byter hon taktik igen. Nu skjuts fokus bort från omskärelse in på kristet dop. Ännu snurrigare, eller hur?

”Kommer prästen Annika Borg att omsätta det även när det gäller barndop? Kommer hon att vägra döpa barn framöver? För det är ju inte endast kroppslig integritet som i så fall ska värnas, utan också barnets samvets- och tankefrihet.”

Susanne jämställer alltså detta med stympning – allright, way to go. Hon lägger bollen på straffpunkten och går i väg från målet.


Barndop är en annan fråga som jag inte tänker gå in på här. Det förtjänar ett eget blogginlägg.


Det är uppenbart att det inte finns några egentliga argument för stympning av barn. Att koppla detta till religionshets är ett riktigt argumentationsfel och dessutom osmakligt.