Tidstjuv!

Hemma med dottern idag. Första timmen brukar SvtB göra jobbet. Sedan kommer kravet, "Nu ska vi leka pappa!". Jag har inget mot att leka. Tvärt om! Ibland behöver jag dock gå iväg, typ för att gå på toaletten eller laga lite lunch. Ibland för att slänga ett öga på twitter-feeden. Fast det är inte ofta.

Normalt brukar det gå bra. Hon fortsätter leka, uppslukad av sin fantasi. Hon är sån, stänger ute allt från leken. Spelar ingen roll om jag ropar "LUNCH!" i ansiktshöjd.

Hur som helst. Idag gick jag iväg och skulle slänga in en tvätt. Efter någon minut kommer hon, med bister uppsyn och säger, "Pappa, du är en tidstjuv!.
Jag frågar, "Hur menar du? Jag behöver tvätta lite". Hon replikerar, "Du tar tid från min lek. En tidstjuv!"

Antar att det är ett nytt begrepp hon lärt sig i skolan. Kul att hon hittade en vardagssituation att stoppa in det i. Jag hade svårt att maskera skrattet som var på väg - vilket tydligen syntes väl. Hon var snabb med att slänga ur sig ett, "..det är inte heller fint att skratta åt andra...hmph!!".

Där fick jag.