Birro vill frälsa det onda sverige!

Ett svar på Birros krönika: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=294135

Birro går ut hårt med orden ” Sekulariseringen är en lögn. Liksom vår inbillade frihet.”

Anar rädsla bakom de orden. Vad är han rädd för? Det låter som han är rädd att fötrlora sin pappa i någon hemsk sjukdom. Vad händer när pappa är borta? Jag måste ta ställning till saker själv utan att konsultera de gamla inskränkta orden från svunna tider.

Det är en rädsla för förändring. Den lilla trygga låtsasvärlden håller på att försvinna.

Sekulariseringen är en realitet, en utveckling mot ett upplyst samhälle utan förtryckande dogmer.

Birro fortsätter : ” Gud har en plan och en solidarisk del i alla människors liv. Också under tiden vi inte tror på Gud rör han vid oss från ett annat håll, från ljuset. En blick helt och fullt fylld av kärlek”

Nej, vem eller vad du tror på Birro är din ensak. Inte min. Det finns ingen gud med någon plan i mitt liv. Det finns säkerligen fler som jag, som inte önskar bli påtvingade ett synsätt de inte delar.

När jag inte trodde det kunde bli värre läser jag : ” Gud är inte en lesbisk kvinna som lagar mat i himlen. Gud är inte en bög i läderbyxor. Gud är en dömande Gud. Han är en mullrande kraft.”

Detta är dagens ”WTF moment”. Det går inte att kommentera detta utan att dra till med halmgubbar eller ad hominem-argument. Orden lyser förakt både i sitt kontext (läs hela körnikan) och ur sitt kontext.

Jag tycker det illustrerar på ett utmärkt sätt hur religion förgiftar samhället.

Hybrisen fortsätter, Birro har bestämt sig för att tala för alla : ”På flera sätt är Sverige ett i grunden andligt land. Vi är grubblare. Vi är sotigt sorgsna i vårt överflöd. Vi drömmer om att någonting ska få förbli heligt och beständigt i en värld där allt vackert ska släpas i smutsen, ska skändas och vulgariseras.”

Nu låter det som om han pratar om sig själv och att förlora sin trygga låtsasvärld. Här vill han påföra oss sina egna tankar för att slippa känna sig ensam när han tycker att samhället och svenskarna går åt motsatt håll.

Han avlutar med ” Vi behöver vara tydliga och principfasta. Alltid utan att döma. Alltid med ljus ande, öppen famn och fri från klander. Sverige behöver Gud, kollektivt och enskilt. Nio miljoner och en enda. Riddarhjärtan för Jesus Kristus.”

Vad som står ut som motsägelsefullt är ” Alltid utan att döma”. Hela Birros krönika är dömande!

Birro visar oss sin tragiska människosyn. Tyvärr är han inte ensam!

Du får tro vad du vill Birro, men din låtsasvärld är inte bäst, det finns fler konkurrenter och det finns dessutom alternativet att kliva ut i upplysningen också.