Samtal mellan en fördömd hedning och en upplyst kreationist.

Samtal mellan en fördömd hedning (R.M) och en upplyst kreationist (K.D).

Efter dinosariefilmen i 3D:

R.M : "Var det inte häftigt, att se den animerade t-rexen? Såg så levande ut i 3D fast det var 65 miljoner år sedan de levde."

K.D: "Så du har gått på lögnerna skolan pumpat i dig?"

R.M: "Hur menar du nu? Lögner?"

K.D: "Bibeln säger att det var ca 6000-10.000 år sedan världen skapades"

R.M: "Hm, jo det beror väl på hur man tolkar den. Allt behöver ju inte tolkas vara bokstavligt"

K.D: "Bibeln är sann! Det är guds ord och ska inte tolkas annorlunda!"

R.M: "Ok, ta det lugnt! Nu finns det ju faktiskt goda belägg för att jorden är ungefär 4 miljarder år gammal och dinosaurierna dog ut för ungefär 65 miljoner år sedan. Bl.a radiometriska dateringsmetoder.

K.D: "De är osäkra och har inbyggda fel. Forskarna är oense om hur bra de är"

R.M: "Nja oense vet jag inte om det är. Det är mest kreationister som påstår att det skulle vara osäkra - skulle inte kalla kreationisterna forskare heller. Dateringsmetoder som innefattar mätningar på många olika isotoper samt även dendrokronologi som tillsammans ger en riktigt bra bild av jordens ålder "

K.D: "Det är gud som skapat träden, de ljuger inte. Det är era fanatiska forskare som ljuger. Allt stämmer så bra med bibeln och syndafloden, vi kan se bevis för en stor översvämning"

R.M: "Bevis?"

K.D: "Allt tyder på att sedimentlager och fossil lagrades in vid ett och samma tillfälle, för 6000 år sedan."

R.M: "Nja, nu är det ju så att att olika mineraler och lager tyder på att det lagrats in vid olika tillfällen och dess ålder vida överstiger vad du påstår."

K.D: "Men bibeln ljuger inte!"

R.M: "Den ger inte heller någon kunskap i naturvetenskap"

K.D: "Naturvetenskap är bara en tro... som ni klamrar er fast vid"

R.M: "Nu gör du det enkelt för dig. Naturvetenskap är inte tro, det handlar om att skapa kunskap om omvärlden, att förklara det som kan observeras, mätas och testas."

R.M: "Hur tror du människorna kom till? En klump jord, eller?"

K.D: "Naturligtvis, det är så bibeln säger!"

R.M: "Fast vi delar ju till stora delar genomet med schimpanser t.ex, det tyder ju på en gemensam ur-primart. Det finns även likheter i genomet med gräs och bananer. Det tyder på ett gemensamt ursprung, så långt tillbaka som en urcell"

K.D: "Människan är högre stående än apor. Dessutom, om apan utvecklades till människa, varför finns det apor kvar? HA!"

R.M: "Är du korkad? Tänk färdigt den tanken."

R.M: " Hur menar du att jorden och universum skapades?"

K.D: "Sex dagar om 24-timmar, precis som bibeln säger!".

R.M: "Men du, det är ju helt omöjligt. Ljusets hastighet talar direkt mot att det skulle vara så!"

K.D: "Gud kan enkelt ha ökat ljusets hasighet, bibeln ljuger inte"

R.M: "Så varför behövde gud göra det, jag menar, om hen ändå är allsmäktig. Vore det inte bättre att bestämma naturkonstanterna rätt från början?"

K.D: "Vi ska inte ifrågasätta gud, det är en synd. Det är satan som får oss att vända ryggen till gud genom att tro blint på vetenskapen"

R.M: "Åhå. Så om jag förstår det hela rätt, så har du inga argument annat än din tro. Tron på något som som inte går att se, höra, mäta eller på annat sätt skaffa vetskap om vilket är beskrivet i en samling böcker baserad på mestadels hörsägen och en stor dos berättelser? Å när bibeln till synes har fel så är det satan som förleder oss?"

K.D: "Ja"

Notera att samtalet är påhittat.

Elöverkänslighet?

Det är inte utan att jag häpnar när jag läser "Elöverkänslighet är ett växande problem" på IDG.

Mona Nilsson går ut hårt och påstår att Camilla Lindbergs påståenden är felaktiga samt att det visst är bevisat i "undersökning på undersökning".

Vilka dessa undersökningar är väljer Mona att inte referera till. Tyvärr, eftersom vi då inte själva kan läsa vad det är som är så farligt.

Vidare hävdar Mona, "Att radiofrekvent strålning kan orsaka de symtom som elöverkänsliga lider av har beskrivits sedan 60- och 70-talet av östeuropeiska forskare."

Återigen får vi inte veta vilka studier som ligger bakom påståendet eller vilka dessa forskare är. Annat än att de tydligen är östeuropéer. På vilket sätt just den lilla informationen skulle vara viktig, att de kommer från östeuropa, framgår inte riktigt.

Vad säger då foskningen? Låt oss titta på vad WHO skriver om elektromagnetiska fält och koppling till symtom på elöverkänslighet:

Conclusions from scientific research
In the area of biological effects and medical applications of non-ionizing radiation approximately 25,000 articles have been published over the past 30 years. Despite the feeling of some people that more research needs to be done, scientific knowledge in this area is now more extensive than for most chemicals. Based on a recent in-depth review of the scientific literature, the WHO concluded that current evidence does not confirm the existence of any health consequences from exposure to low level electromagnetic fields. However, some gaps in knowledge about biological effects exist and need further research


Effects on general health
Some members of the public have attributed a diffuse collection of symptoms to low levels of exposure to electromagnetic fields at home. Reported symptoms include headaches, anxiety, suicide and depression, nausea, fatigue and loss of libido. To date, scientific evidence does not support a link between these symptoms and exposure to electromagnetic fields. At least some of these health problems may be caused by noise or other factors in the environment, or by anxiety related to the presence of new technologies.


Finns att läsa i sin helhet här:
http://www.who.int/peh-emf/about/WhatisEMF/en/index1.html

Det är ganska väl belagt att det inte finns några kopplingar. Mot bakgrund av detta är det ganska intressant att få veta vad Mona Nilsson baserar sina utsagor på!

Som slutreplik i debattartikeln kan vi läsa:

"En mycket allvarlig konsekvens blir att människor skräms till tystnad om allvarliga problem. Mörkertalet av drabbade är sannolikt mycket stort, då kopplingen mellan dessa symtom och exponering för mobilstrålning och elektromagnetiska fält ständigt, sopas under mattan." 

Skrämts till tystnad? Mörkertal?

Så WHO skulle, bland andra, vara en stor elak organisation som skrämmer folk till tystnad och sopar saker under mattan?

Det låter som en konpirationsteori!

Uppdatering med länkar* till studier som inte kan påvisa någon elöverkänslighet:
http://www.psychosomaticmedicine.org/content/67/2/224.shor
http://journals.lww.com/joem/Abstract/2000/05000/Provocation_With_Stress_and_Electricity_of.9.aspx

*Tack till signaturen patrik.soder från IDG:s kommentarer.

Fri vilja – sanning eller illusion?

Av: Samuel VargThunberg och Peter Lundin

Fri vilja är ett centralt begrepp inom religion och filosofi. Många säger att människan har en fri vilja. Med det menas vanligtvis att människans blotta förnuft är fristående från allt annat och att det i viss utsträckning skulle styra hennes handlingar – oberoende av naturliga (och övernaturliga) faktorer. ”Den fria viljan” kan definieras som möjligheten att den handlande agenten ”skulle ha kunnat handla annorlunda”

Vad säger filosofin och naturvetenskapen?

Huruvida människan har en fri vilja eller inte har och är föremål för diskussion. Filosofer har länge argumenterar att så inte är fallet. Redan när vi föds så har vårt genetiska arv format hjärnan och under livets gång så skapar minnen i form av intryck, erfarenheter och beslut, nya nervbanor i hjärnan. Hjärnan formas ständigt på detta sätt och alla ny tankar är en produkt av helheten.
Även om du tycker dig har gjort ett aktivt val så bygger beslutet egentligen på föregående beslut, inhämtad kunskap och hur den är represented i hjärnan. Att beslutet sker av helt fri vilja i just det ögonblick är blott en illusion. Fram tills för ett par år sedan har detta varit en hypotes framtagna med filosofiska metoder.
Nu vet vi genom neurovetenskapen att beslutet tas av hjärnan innan det når medvetandenivån. Det går alltså att med rätt hjälpmedel förutsäga vilket val en människa gjort i en given situation innan hon själv är medveten om det.
Inom genetiken har man identifierat gener som ansvarar för signalsubstanser i hjärnan och att olika konfigurationer i generna ger olika förutsättningar för inlärning och utveckling.

Allt sammantaget pekar slusatserna mot att fri vilja, såsom vi tänker oss den, är en illusion. Allt är däremot inte förutbestämt från första dagen. Om arvet skapar förutsättningarna så formar miljön – alla beslut och tankar är produkten.

/ Peter Lundin


Vad säger teologin och kristendomen?

Jag håller med i stort… Och många inom kyrkans historia har ansett att våra öden är förseglade från tiderns begynnelse… Vi har t.ex Romarbrevet som säger:

Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?

Inom kristenheten finns det religiösa strömningar som står för helt fri vilja (modern frikyrklighet är ett lysande exempel) såväl som för predestination (Calvinismen står t.ex. för att det är förutbestämt vem som blir frälst eller inte)…

Det är ingen teologi som jag tycker känns så bra… För mig innebär en sådan kristendom en ganska meningslös tro… Jag vill tro att vi har en egen vilja – dock ingen fri vilja. Det kanske är hårklyveri att leka med orden så, men för mig är det en viktig distinktion…

Om jag ska säga vad jag kan få ut när jag läser Bibeln så finns det stöd för en såväl fri vilja som för ett predestinerat liv… Vi kan t.ex. läsa i Psalm 139:16 “Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”
Detta är kanske det tydlgaste exemplet på en bibelvers som talar för att människans öde är förutbestämt… Många vill förklara det med att då Gud är bortom tid och rum så vet Hen vad vi kommer att göra även om Hen inte har förutbestämt det…

Själv så vet jag inte vad jag tror i frågan… Om det finns en Gud så skulle jag se det som ytterst orättvist om vi inte kunde påverka vårt öde över huvud taget utan endast är små marionettdockor i händerna på denna Entitet…

Från ett biologiskt perspektiv tycker jag det verkar som mycket av det vi gör är “förutbestämt”… I mångt och mycket är vi nog offer får såväl vår biologiska varelse som vår uppfostran och omgivning. Mycket vetenskapliga studier tyder ju också på att många av våra val går att förutsäga – iaf när det kommer till enklare val…

Jag tror inte på en fri vilja… Men jag vill tro på varje människa har en egen vilja . Men fria är vi definitivt inte!

Men jag har inget annat val än att tro på att vi har en egen vilja…

Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Vad tror du? Har människan en fri, eller egen, vilja? Är vi offer under våran egen biologi eller någon gudom?

En Gen-ialisk bok!

Har precis läst "Mina vackra gener" av Lone Frank.

Vill ni ha svaret på frågan om intelligens är en produkt av genetiskt arv eller risken att drabbas av depressioner? Vad beror på miljö och vad beror på arvet?



Lone Frank är vetenskapsjournalist och författare har en ph.d. i neurobiologi. "Mina vackra gener" är den första av hennes böcker som är översatt till svenska. Hon har tidigare skrivit bla. "Det nye liv" och "Klonede Tigre"

Boken handlar inte helt oväntat om gener och den senaste forskningen. Vad som gör boken extra intressant är att Lone sätter sig själv och sina gener i fokus och bjuder på en resa från första testet av sina gener till en djupdykning i arv och sjukdomsrisker. Läsaren kan riktigt känna ångesten när Lone inväntar testsvaret om det finns förhöjd risk att få bröstcancer på grund av sitt genetiska arv. Detta varvas med intervjuer av ledande forskare i området och en genomgång av de senaste forskningen. Stundtals är det som en sci-fi-roman där ett framtida gen-informationsamhälle beskrivs. Fast det är på riktigt! Det är lite skrämmande men samtidigt spännande. Vi vet idag att generna ensamt inte styr personlighet, sjukdomsutfall och våra förutsättningar i samhället. Det är en kombination arv och miljö varav den exakta kombinationen är förmål för intensiv forskning.  Vad forskarna konstaterar är att genforskningen och modellerna ger en oerhörd prediktionskraft.
Boken är välskriven och lättläst med en snabbt tempo där anekdoter blandas med forskning. Den borde ingå i standardlitteraturen i högstadiet.
Gentekniken är på frammarsch, på gott och ont och betraktas av många som väldigt kontroversiellt. Boken erbjuder en insikt i nuläget och vart i är på väg.

Min rekommendation kan sammanfattas till : Läs!

Ska staten stödja bedragare och bluff?

Prata med döda, förutse framtiden eller att bli frisk med hjälp av tankekraft eller mystiska energier? Visst låter det coolt?

Det skulle kunna vara taget ur en Fantasy-novell och har lika mycket med verkligheten att göra.

Tyvärr är det idag år 2012, i ett annars sekulariserat och upplyst  Sverige, fortfarande närvarande och  marknadsförs dessutom som något seriöst med hjälp av staten.

Jo, du läste rätt. Just staten, i form av arbetsförmedlingen, hjälper dessa bluffverksamheter rekrytera arbetskraft.

Ett utdrag av en sökning på arbetsförmedlingen.se , idag 2012-04-12:

Vad är det då som är så hemskt med detta? Det är väl harmlöst?

Dessa företag, precis som annan bluffverksamhet  låtsas utföra en tjänst och tar betalt för detta. Månniskor som har behov av riktig hjälp vänder sig till dessa bluffmakare och blir itutade en massa nonsens och får dessutom betala för detta. Förvisso finns det grader av helvetet, från att låtsas spå framtiden till att låtsas göra människor friska genom healing.

Är detta något staten skall syssla med? Nej självklart inte!

Det är oklart om detta beror på dålig kontroll av nya annonser eller ren dumhet! Oavsett är det inget en myndighet skall syssla med! 

Hur udda lärare behöver Sverige?

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, "så här tror vissa människor", utan för att undervisa i kreationism, "så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus". Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss (1 2 3 4 5 7) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer. Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder. Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts. Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av lagtexten och skolverkets kommentarer. I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi, men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser, kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån - trots att det eventuellt inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat. Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.” Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell! Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen, läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter, specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser, organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung, tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning. Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta innefattande ett flertal discipliner, "att detta är, baserat på de kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just nu". Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet , vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3, 5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner, inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på? (7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet? Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Diskvalificerade nyateister?

Svar på Nyateismen diskvalificerar sig själv i SVD Opinion

Ordet nyatesist är ett påhitt av våra meningsmotståndare. Syftet är nog att förlöjliga ställningstagandet.
Jag är ateist och har så alltid varit. Det är inget nytt med det. Vad som gäller Hitchens, Dawkins, Harris eller Sturmark vet jag inte. Ateister har dock funnits i alla tider.

Det är först nu som ateisterna syns mer och börjat ifrågasätta varför religionen skall ha en särställning i samhället.

Artikelförfattarna har tydligen gjort en studie som sägs visa intoleransen hos dessa centrala företrädare för ateismen.
Det hade varit lämpligt av artikelförfattarna att visa upp vad de tycker är så intolerant. I alla fall så läsarna får en nyanserad  bild av vad som diskuteras.

Vidare fortsätter artikelförfattarna med vad som kallas "quote mining", de slänger ur sig ett antal citat, tagna ur kontext,  utan källhänvisning för att stärka sin tes. Vi vet alltså inte i vilket sammanhang de citerade har uttryckt sig.
Detta är en ganska bedräglig argumentationsteknik. Jag häpnar lite när jag ser att en av artikelförfattarna är doktorand i etik.

Artikelförfattarna fortsätter med påståendet att "nyateisternas" argument inte är rationella. Vilka dessa argument är är oklart. Det framgår inte heller varför gudstroendes argument skulle vara mer rationella.
"Nyateisterna" anklagas också för att lägga en bevisbörda på gudstroende.

Vilken är denna bevisbörda? Är det en börda? Känner ni er kränkta för att jag säger att jag inte tror på gud men är villig att ändra mig om bevis skulle framkomma. Är det för att "nyateisterna" kritiserar religionens särställning i samhället?

Ta av er offerkoftorna nu!  Vilka som diskvalificerar sig själva framgår med all önskad tydlighet.